Vad är det egentligen som gör att gamla gubbar faller tillbaka till mopeder och vad är det som gör att trenden bara ökar?

Är det bara ett sätt att vägra bli gammal, eller brist på ett liv?

Text, bilder och funderingar: Lården

Tommy "Rusche" Neselius är en grabb i tidig medelålder. Han är lite som du och jag; en knegare, i det här fallet lastbilschaffis, en familjefarsa, i det här fallet en av 10-tusentals andra frånskilda med delad vårdnad. Lönen är så man i alla fall överlever, men inte har råd med en flådig Porsche, båt med stor motor och fritidskåk på Tjörn. Man jobbar 40 timmar + varje vecka, tar en pilsner framför TV:n på fredagskvällen. Kort sagt så kan man säga att livet bara tuffar på rent rutinmässigt tills det är dax att pensionera sig innan man dör utan att lämna ett spår efter sig. Ja, nästa generation har man ju lämnat till eftervärlden, men mer då, och vad händer INTE på vägen dit?

I mitten på 90-talet så började några intressera sig för det som några få aldrig slutat med, en hobby som var billig och samtidigt gav en skön känsla av frihet. Gamla plåtmoppar var för 10 år sedan fortfarande billiga. En Compakt kunde man lätt hitta för en 500-hundring, samma Compakt som 10 år senare och i betydligt sämre skick kostar ända upp till 5000:-, snacka om inflation med höga procenttal!

En gammal plåtmoppe är inte bara en relativt billig hobby som ger pyssliga stunder i köket, garaget, på jobbet eller rent av i den uppspikade moppeholken, nej plåtmoppen ger dig mer. När vi väl slagit till och släpar hem det ofullbordade objektet så finner vi snabbt att en massa bilder rullar upp, en massa minnen. Puberteten, första fyllan, grovhångel och petting bakom ungdomsgården, snutjagen med den Tyska "femhalvan" mellan benen och allt annat spännande som hände under dom mest genomgripande åren i en tonårings liv. För att inte tala om friheten att kunna åka dit man vill när man vill och det är också mycket det som det handlar om när man blir en återfallsmopedist. Nä moppen ger dig som sagt inte bara en hobby och gamla minnen den ger dig dessutom nya bekantskaper; klubbkompisar och folk som uppsluppna och glada kommer fram till dig för att prata om sina moppeminnen och att deras moppar också gjorde minst 120 km/t, då på 70-talet. Plåtmoppen som hobby är en perfekt och socialt tillfredställande magnet som öppnar nya och spännande kontakter och ett nytt liv!

Idag sysselsätter plåtmoppen som hobby uppskattningvis över 200.000 Svenskar och det bara ökar. Antalet klubbar har bara på några år exploderat från ett 20-tal för 10 år sedan till över 600 stycken idag, plåtmoppehobbyn ökar alltjämt men frågan är om det här är ännu en dagslända eller om plåtmoppehobbyn är här för att stanna!

I början av 60-talet tog den här gamla Raketen kanske en

knegare fram och åter till bruket, idag är den en hobby.

Tänk att man kan bli så här glad för en gammal plåtbit! Det

är dock en del handtag sedan den var i originalskick!

JOFRAB framgaffel, 60cc med 17 Bing, bredare däck,

MC-lyse, tänk om man haft råd när man var 15.......

Kvällsmeckandet håller stressen på jobbet på en lagom nivå och snart är det dax för sommarrundorna....

Tommy "Rusche" Neselius kom med i moppehobbyn under vintern 04-05 och kommer att bli ytterligare an profil att känna igen på många av dom träffar och rundor som står för dörren. Ta gärna ett snack när ni träffar honom och låt honom berätta varför han kallas just Rusche!