Jodå, vi vet att det körs sporadiska mopperundor dagligen i vårt oformliga land och att det egentligen skulle räcka med att skriva något i stil med; "- Åk moppe, det är skitkul", vilket alla som gör detta då redan känner till. Vi åkte moppe i söndags, vilket många andra oxå gjorde. Vi vart bara sex stycken, ni kanske var femtiosex eller så var det bara du..... Det gemensamma är dock att vi alla som tar oss en sporadisk mopperunda, kanske på just en söndag, gör detta för att få den där trevliga lilla stunden som bara en sporadisk mopperunda kan bjuda på. Inget stress, inget tvång och inga skyltar eller någon som ska ha betalt.

Visst är det trevligt med alla stora och välplanerade evenemang med moppar och folk från hela klotet, alla konstiga typer och underliga moppar och de där som sålt villan för att få en pearllack med handmålade pinstripes på tanken, på en moppe de aldrig kör. Stämningen, atmosfären, moppetipsrundorna, parader, ljummen öl ur importburkar och däckbränning efter midnatt, visst har allt det här sin tjusning. Men blir ändå inte de små sporadiska rundorna det man minns bäst och kanske helst? Det är så enkelt att bara kasta sig ut i det oplanerade, oavsett väder och om tanken bär ränder av spilld soppa. Troligen så har väl alla som återfallit till moppelivet, eller aldrig ens lämnat det, någon gång upplevt den där innersta njutningen att vara ett med moppen och bara helt bekymmerslöst glida fram och njuta av tillvaron. Mmm...., det borde vi kanske göra lite oftare.

Nu har ju klubben på vars sida denna artikel finns, tidigare knappast gått i bräschen för den här typen av åkning. Nej här har det alltid handlat om stort, mycket och länge, men vi tror att även vi har börjat landa lite nu. Visst kommer Tårtan Mopedoz att fortsätta med den typen av arrangemang som vi genomfört i snart 10 år, men kanske i mer bantade versioner. Jovisst har våra och andras evenemang sin uppgift, kontakter knyts, rekord slås, händer skakas, affärer görs upp och man träffas och ser mycket på kort tid. Men även vi börjar känna att storheternas tid kanske är förbi och att allt börjar landa på en skön och lagom nivå. Sen måste man ju villigt erkänna att visst är det mäktigt och häftigt med alla stora sköna evenemang och folket som orkar arrangera. Det finns ju många som kanske inte vill fisa omkring med strut i trettio när man kan fila sig upp i 156 km/t..... Nej, cred till er som arrangerar snabba träffar på längden och bredden, ni visar ju att moppens väg inte slutar vid trettio och att det går att ta ett steg längre om man tröttnat på att remmen hoppar av när det går utför!

Men som sagt; i söndags åkte vi moppe! Helt utan mål eller tanke om väder och vind. Vi var bara sex stycken, körde 5-6 mil, fikade ett par gånger, lagade en moppe på vägen och bara njöt av en söndag i skön gråskala. En söndag som vart som den vart, ett skönt minne att plocka fram när man mår som sämst!