Tårtan Mopedoz

Medlemmar

Thomas "Doktorn" Ljungdell

Ålder: 50-talist

Yrke: Datahjon, är på rymmen från sjukvården / Livmedicus

Bor: Stockholm

Åker helst: En mer eller mindre fungerande moppe

Egenheter: Oppfinnarjocke, gillar att mecka och klura,

Moppehistorik och beskrivning av mig själv:

Det blev aldrig någon moppe för mig. Farsan sa nej. Han hade haft motorcykel och visste minsann hur farligt det var. På väggarna hemma satt Zündapp-affischer som förblev en våt dröm. Farsan var benhård. Jag intresserade mig för kemi i stället. Och sprängde bort halva farsans teakskrivbord i ett misslyckat experiment där jag tänkte framställa klorgas. Han blev vansinnig och det hjälpte inte att jag påpekade att det kanske hade varit bättre med en moppe ...

 Jag växte. På längden och bredden. Undertryckt och omedvetet i mitt inre låg mopedintresset och pyrde. Jag kom "ut" när jag 1989 arbetade i norra Sverige och ögonen föll på en lokal radannons; "Moped säljes, 500:-". Helt plötsligt for fan i mig och jag ringde och köpte den - en Rex Sportmaster från 1962. I ett helt år kuskade jag runt i de norrländska skogarna på min moped och kände hur lyckan spred sig som ett rus i kroppen. Efter ett halvår blev det en Rex Sport 65, och en Sportmaster till. Lycklig åkte jag tåg hem i triumf med tre polleterade mopeder. Farsan skakade på axlarna och insåg att slaget var förlorat. I stället lärde han mig att meka som den utmärkta instrumentmakare han var. Tack farsan.

 Med tiden växte antalet till 10 moppar, mest Rex och Zündapp. Det blev en mekverkstad också. Jag åker moped så gott som varje dag. Min första Rex sade upp sig efter 8000 mil. Minst 15 gånger har jag åkt Gotland runt med den.

 Ett klart mopedminne för mig är när jag mitt framför ögonen på 7-8 st moppebeundrande killar i 15 årsålder får en fråga från en vacker flicka på 15 vårar; "Vilken fin moppe du har - får jag åka med dig där bak?". Till den vackra damen svarar jag "Självklart" och hon hoppar upp. Grabbarna står och ser ut som fiollådor när vi åker iväg på min fina Rex. Mopeder fungerar som brudmagneter - det är fantastiskt. En dag utan att man får åka moped är en förlorad dag.

 Min största bragd är att ha skrämt slag på beridna högvakten med min moppe. Jag åkte på Lidingövägen bredvid hästparaden och - Kapang & Schmack - så körde jag upp på en planka på trottaren. Plankan reste sig och fjärdrade tillbaka mot gatan med en öronbedövande smäll. Hästarna for som trimmade raketer över gatan och totalt kaos uppstod.

 Farsan hade rätt - mopeder är farligt. Det är ett gift man aldrig blir kvitt.

Bilder av mig och mina moppar