Stopp på OK/Q8 i Orminge där vi kunde handla

lite värme och en stärkande kexchoklad....

Klabas glasögon immade och snöade igen så det

var först när vi stannade som han såg var vi hamnat!

Alla var så där lagom insnöade och frusna när vi

anlände till Tobbes garage för fika och upptorkning

JOhan är inte glad egentligen, det här fånleendet frös

fast i ansiktet på honom redan i höjd med Hammarby

Aldrig har det väl vart så här skönt att få mingla

med en hjullastare och en kopp fika!

Allt eftersom ansiktena tinade så kom skitsnacket igång och

 när vi väl fått fika så var det lögn i helvete att få en syl i vädret

Och här visar Tobbe upp sin nya ryggdekal

Grabbarna grus frös om fötterna och körde med påstricket!

När vi tinat upp inom- och utombords så äntrade vi åter mopparna för att ge oss ut på än mer hala Ingarövägar för att besöka den kände och ökände piloten Classes udda hobbysamlingar. Vad kan en pilot som flyger bland annat charterflyg, tänkas att samla på då? Flygplan eller handdukar från främmande hotell i Sydostasien?? Nix, Classe samlar på linkranar och lingrävmaskiner, STORA sådana!

Vi slirar oss fram på småvägar och hamnar snart i ett paradis för folk som tycker om extremt stora maskiner och lastbilar. Classe är inte hemma men har genom Tobbe fått tillstånd att visa runt bland maskinerna.

CLARGONI MASKIN kallar Classe sin "firma" för och

utför Dragline- och Gripskope arbeten för den sugne!

Classe har förkärlek för STORA och tunga maskiner

från Irländska Bucyrus och Ruston-Bucyrus.

Han gillar oxå Amerikanska stora trailerdragare, här hänger

grabbarna grus på en Freightliner med tillkopplad tungtrailer

Och här en Peterbuilt med tridem och tandemdrift.

Tjocka kromade pipor och en rejäl "sleeper" att tryna i.

Och här står Tobbes gamla bandare som han harvat

runt i innan Classe köpte den

Små grabbar och stora imponerande maskiner, vilket kanonställe!

Hit ska vi tillbaka i sommar när Classe är hemma!

Svenska vs Amerikanskt, fast visst är gamla Scanior ett

snäpp ballare än jänkaren?

Ok, en RB54 som är hiskeligt stor, med vi fick höra att

Classe även har en RB80 som jobbar i Göteborg.... Jösses...

Det var svårt att slita sig från bjässarna, men korven och fikat kallade, så vi gav oss i väg ut i snömodden igen. Efter några kilometrar så gjorde RÅbban ännu en vådlig vurpa i c:a 30 blås och klotade rakt ner i ett dike. Lite lätt ömrövad så drog vi fram honom under moppen, sopade av snön och gav oss iväg mot dagens rysare; Tobbes badbacke!

Vägen dit var inte heller någon lek eftersom vägen var full med issträngar som slängde mopparna hit å dit och tvingade oss att köra i blygsamma 35-40...... Vi nådde den hiskliga badbacken som störtade i minst 45 graders lutning, 3-400 meter ner mot vattnet. Underlaget bestod av en blandning av blöta löv, snö, rötter, berg och grus och med låsta däck så var vi klara över att det var här nere vid vattnet vi skulle bo med våra moppar tills isen hade lagt sig så att vi kunde ta oss över till fastlandet den vägen. Artikelförfattarens nerresa var extra spännande eftersom jag drog på ett släp innehållande ved, fiskeprylar och andra onödiga pinaler

Väl nere på det öde badet så hittade vi en insnöad eldningsplats där flinka och förfrusna dårar försökte få fyr på brasan, men redan efter en kvarts slit så var alla med tårarna rinnande, inbäddade i den stickande varma röken.

Å en slank han dit, å en slank hand hit, å en slank han ner i diket! *S*

Lite lätt ömrövad så var RÅbban snabbt iväg igen!

Brinn för helvete brinn, jag fryser.......

Ahhh, värme och vidbränd Sorunda Choriso!

Det är det här som det handlar om! Korvgrillning vid en

rejäl brasa efter 5 mils körning i snöglopp

Och Lorden glassade runt i underlaget med

Kronvraket med tillkopplad kärra för allehanda tillbehör.

På hemvägen stannade vi till i Brunn och drack lite mer fika

 innan vi tog den tunga sista etappen tillbaks mot Västberga

Mulle började byta kopplingswire men gav upp och

 körde hemåt utan koppling, dé é manligt!

JOhan och Lorden kastade några drag mot blåsten innan dom grillade och som tur var så slapp dom en massa äcklig fisk. Alla grillade och mådde gott innan vi konstaterade att det faktiskt började skymma och att vi kanske skulle försöka att komma upp för Tobbes badbacke. Även om några fick dra mopparna dom sista metrarna så gick det galant och nu var det bara den trista vägen hemåt som låg framför oss.

Den sista etappen var c:a 4 mil lång och gick enbart på stora och vältrafikerade vägar. Allt gick bra fram till passagen av Gustavsberg då vi (läses: Lorden) fick till en rejäl "Trazan" (intern term). I C:a 50 blås så väjer plötsligt Tengis för en rejäl isvalk vid en utfart. Ett par meter bakom ligger Lorden med Kronvraket och kärran på släp, Lorden väjer, men för sent..... Kärrans högra hjul träffar isvalken, går upp på ett hjul, sliter sig från kopplingen, fortsätter sen några meter på ett hjul, lägger sig sedan snyggt på sidan och fortsätter ytterligare ett 10-tal meter glidande, här kan man snacka om en riktig fågelholk när vi stannat och tittar på föraren som körde bilen bakom. Allt gick väl och redan efter 2-3 minuter så var vi väg igen

I höjd med Orminge började JOhans E-type att bli kinkig genom att envisas med att stanna så fort vi körde genom en vattensamling, och det gjorde vi ju faktiskt hela tiden.... JOhan är ju en van blöjbytare och klara av även kinkiga moppar, så stoppen på vägen hemåt blev kortare och kortare. Ju närmare vi kom målet, ju färre blev vi eftersom folk hoppade av och vek av med näsorna hemåt. Vid Kolerakyrkogården hoppade kärran av igen och lade sig på nytt på sidan, den här gången när vi nästan stod stilla. Väl framme i Västberga så var det bara Lorden och Tobbe kvar, Turbos moppe gav upp i Årsta och fick hämtas av pappa Lorden med bil.

Sammanfattar vi lördagens nästan 9 mil långa "utfärd" så var det skittrevligt trots vädret och när man sedan låg hemma i badet med en Cognac i handen, så mindes man bara dom trevliga delarna, precis som gamla lumparminnen!

Tack grabbar för den oförglömligt blötaste och kallaste repan hittills!