Det kanske inte intresserar utomstående att vi i Tårtan Mopedoz åker egna mopperundor under hela året, men det är ju vår hemsida och här skriver vi ju om vad vi vill. Men för er som det kanske intresserar så vill vi här med lite text och bilder förmedla lite om det går till i vår strutstämplade klubb och hur jäkla kul vi har det i vår ensamhet.

Det här begav sig samma söndag som Kjelle körde sin ödesdigra Avrunda, men på en annan plats och under en annan rutt. Klubbens medlemmar och några inbjudna packade ner ogrillade korvar i packväskorna och drog iväg söderut från Västberga. Dagens ämne var "onödigt vetande" eller "fan, det hade jag inte en aning om", med stopp efter vägen och lite kuriosa om platser med dold och udda historik, typ. Vad man i ledet inte visste var att vi i förväg hade planterat en av klubbens medlemmar med klubbens stora grill, dricka och bärs, massor av ved, stolar och bord samt gasolkök och stora kaffekannan, mitt ute i Huddingeskogarna vid en liten sjö. Det här var ett av dagens delmål, så vi anlände lagom till lunchgrillning till en klar grill, fika och en rejäl vedbrasa. Dessutom så hade vi tillgång till en servicebuss full av verktyg och maskiner, för vis av erfarenheten så förstod vi att det skulle behövas......

Väl framme vid grillplatsen så slog sig de flesta ner vid brasan mitt i tystnaden och avnjöt grillade läckerbitar och kall skummande bärs, här blev vi kvar i nästan två timmar eftersom mysfaktorn för ögonblicket överglänste moppekåtheten. En del av tiden gick dock åt att bygga om BP:s vingelstyre som kroknade efter en vådlig grusvägsfärd de sista kilometrarna innan målet. Med hjälp av både el- och gassvets kirrades styret innan vi fortsatte färden genom de skitiga skogarna i Hanveden. Klockan hade redan hunnit bli 14:30 och mörkret började sakta falla när vi styrde vidare in på en ny grusväg via en stängd bom. Det var oxå här som vi tappade bort fyra av killarna, vilket upptäcktes först efter en halvmil.

Väl samlade så kom vi in på ännu en dålig grusväg med en ny bom och det var här som dagens ballaste händelse inträffade, den här gången med Stor-Pierres aphängarstyre. När han lade ner moppen för att komma under bommen så gick styrets högra del helt av och Pierre blev stående med gashandtaget och halva styret i näven...... Ett par hundra meter efter bommen så hade de första stannat för att undra vart de andra hade tagit vägen och efter några SACHS-suckande minuter dök Stor-Pierre vinglande upp med sitt lösa styre. Pannor lades i djupa veck; Hur faan skulle vi lösa det här mitt i skogen? En vild jakt på reparationsprylar påbörjades och redan efter ett par minuter så hittades en halvdan cykel i ett skjul vid det enda huset i hela skogen. Cykeln hade ett lågt styre av rätt diameter och redan efter 4-5 minuter hade styret transplanterats till Stor-Pierres Stockholmare och vi kunde gasa vidare in i höstnatten, för nu började det bli mörkt, jäkligt mörkt.......

Jo, det här funkade, men efter någon kilometer så fixade Stor-Pierre ett nytt stopp genom att kränga av kedjan, inte en gång utan två gånger efter varandra. Mörker, kyla och halka smög sig sakta över nejden och när vi slutligen nådde fram till MC-fiket i Rosenhill så var det mörkare än i en sotaröv. Vi styrde trots detta glatt vidare upp i skogarna mot Lida. Sen rakt igenom nya skogar och dök sen upp ur mörkret på Gladökvarn. Inte nog med mörker och taskigt lyse, det var en dimma som fick Lützen att bli en siktfri dag på Autobahn. Men vad fan brydde vi oss om det, det vara bara att gasa fullt på 2:an så att lyset visade vart vi skulle och hem kom vi!

9,9 mil ballt höstäventyr vart resultatet, fan, det här borde man göra oftare!