Köttets hårda grabbar..... Vadå för kött? Dökött?? Nää, inte riktigt. Köttsår efter en köttbroms? Nä, inte den här dagen i alla fall. Det närmaste kött vi kom var nog skinkan på Turbos macka på Central Konditoriet, något annat såg vi inte av den här dagen. ja, det skulle vara det som döljer sig under fingertutan på Dimmans pekfinger, men om den skadan kom till en söndag vid en mopperunda vet vi dock inte, men vi säger väl det så att det blir lite klang i "köttet" som det talas om på OK i Gustavsberg varje söndag klockan 12.00.

När vi rullade in på macken i Gustavsberg söndagen den 20 maj så gick det ett sus genom den lilla troppen som samlats; -Det kommer Stanare....Ssssssss. För folk från bonnlandet, som nu Värmdö är, har gett oss från den Kungliga Hufvudstaden betäckningen "Stanare" alltså folk från stan, som då ligger 15 km bort....  Straxt före avgång så pågick det någon form av Polsk riksdag som handlade om vilket fik som var öppet den här dagen och vilken väg man skulle åka och framför allt, varför... Vi kom dock iväg några minuter efter 12 och kastade oss ut på allt från trånga cykelvägar till grusvägar, gångvägar med moppeförbud, gränder, asfaltsvägar, skogsvägar, terrängkörning, branta backar uppåt och neråt och över gräsmattor å rabatter, ut framför tvärnitande bilar, ner med fru Larsson i diket, hästar i sken och småflickor som grät i vägkanten. Helt ohämmat och ledda av Dimman och Ingarö-Tobbe for vi i rask takt kors å tvärs över större delen av Ingarö. Ibland så stannade allt av och dom som hade filat mindre eller inte allts, gavs chansen att komma ikapp innan vi åkte från dom igen!

Efter nästan en timmes åkande på det här sättet så hamnade vi i den djävulska Telegrafbergsbacken som störtar nästan en km i 30 graders lutning neråt innan man hamnar i en 360 graders kurva vid Saltsjöns strand. Vad händer då? Någons bromsar pajar?? Jepp, men tyvärr med allt för mycket broms istället för det vi hade hoppats på; allt för lite broms, vilket hade varit betydligt mer roande. Vem? Ja, Dimman förståss! Efter ett enkelt handgrepp så plockades bromsbackarna bort och resten av resan fick 70cc Zündappkörande Dimman klara sig med handbromsen. Sen skulle vi upp för backen oxå, eftersom fiket där nere var stängt. Gick väl bra så när på en gaswire på en Puch som inte vill vara med. Alla utom en rätt så slutkörd Gomspaltare klarade backen och vi for vidare mot fika, för nu så sög det även i kaffetarmen.

På Centralfiket i Björknäs så blev det tvärstopp för en timmes skitsnack med fika och massor av mackor. Här ventilerades det allt det där som brukar ventileras när ett större gäng återfallsmopedister berättar hur dom trimmade på 70-talet och hur man utan portning kunde få en SACHS att passera 100-sträcket. Något som det till å med med dagens moderniteter är svårt att fixa om man inte väljer lite kraftigare doningar av Tysk toppkvalité. Här vände vi Stanare av mot Hufvudstaden igen, medan resten fortsatte hemåt och ut på vischan. I efterhand fick vi dock höra att Dimman lättat lite mer på vikten genom att slita bort kopplingswiren och att Monarpeden som gick så ruskigt bra, hade hittat ett dike med en syrenhäck i. Tänk vad kul dom där bonnjävlarna verkar ha.....

Om vi ska summera den här vida omtalade söndagsrundan så vill vi ge den 4½ jackade kolvar av 5 möjliga för det är precis så här moppeåkandet ska vara; lagom mängd av ligiståkning i kombination med en lagom mängd struttuffande. Hade vi fått avsluta kvällen med en 4-5 kalla så hade vi aldrig mer velat åka på något annat! Tack för den här gången alla köttiga Grabbar och Töser, ses snart igen!

Läs om fler sporadiska mopperundor

Klicka på bilden