Det enda vi kan säga med klarhet är att vädret var så där överdrivet bra att den nästan var synd att inte stanna kvar vid brasan i skogen och knäppa några pilsner till. Resten av dagen är dock lite mer diffus, kanske beroende på att hastigheten i förhållande till koncentrationen att hela tiden vika undan för gropar och potthål gjorde att man mest upplevde en resa i en tunnel full av vinglande plåtmopeder?

Ok, vi tar det från början:

När vi klockan 10:04 startade från Västberga så var den 39 plåtmoppar av rätt så hög klass, styrda av sammanbitna och äventyrslystna , som påbörjade en resa genom Stockholms södra förorter. Redan efter 5 km så gjordes ett uppsamlingsstopp där det redan då uppmärksammades att några fallit från. Nu var det ju redan från start sagt att alla tar rätt på sig själva och får söka hjälp hos sin egen mamma istället för hos de med moderskänslor i ledet, så efter några minuters medlidsam väntan så drog skocken vidare. Det blev ännu ett stopp och ytterligare någon saknades. JOhan Petrolhead dök dock till sist upp med sin dammoped och skyllde på att vedträna på pakethållaren vägrat att åka med, i tron om att att de skulle ligga till grund för någons gillande av Turkisk fårkorv.

Straxt före 11.00 anlände kortegen till Lissma Bowlingklubbs lokaler invid Ebbadalsvägen där herrar och dam från de lokala mopedklubbarna stod redo att följa med i lördagens skogsäventyr. Nu var vi åter en respektabel styrka mopedister och kunde räknas till hela 43 stycken som snirklade mellan Ådravägens potthål och tjälsprickor. Även Trötta Eric, alias oTTo-Utför, hade sällat sig till skaran och åkte stilfullt i sin äckligt gröna flakeshjälm.

Nu blev det RIKTIG skogsväg och gossarna, och en dam, fylldes av testosteron och adrenalin samt stoppade ner både vett och sans i packväskorna! 4 km i raskt takt och avslut med en plötslig bredsladdsstopp vid den lilla sunkiga sjön i skogen. När väl alla samlats så var det inte det plötsliga uteblivandet ljudet av 2-taktsknatter som fyllde skogslugnet. Nej det var det ljudliga och medryckande pyyyyset med det lilla "knäckljudet" när ringen viks tillbaka upp mot burklocket följt av en total tystnad avslutat med ett ljudligt "AAAhhhhhh....." Men sen åkte vedklabbarna upp på hög och med hjälp av Bing-T:s scoutkunskaper och Lasse Bambinos medhavda facklor så steg snart röken tät över skogstopparna. Det blev någon dryga timme med vidbränt kött på slokande pinnar och uppiggande java och ännu ett par pils, innan vi kände att det kanske var dax att tillryggalägga ytterligare några potthål.

Nu började det att hända saker minsann. Efter någon mil så stannade hela fältet upp i någon form av uppsamling och det var då som vi upptäckte att några av de som brukar ligga med i täten saknades, killar som inte viker sig om det inte handlar om riktigt alvar. Jodå, den första rejäla klotningen hade ägt rum genom ett tvärstopp på framhjulet och en vådlig tur rakt ut i spenaten. Här blev det blodvite på skogsfararen Svenne och ett å annat knäckt revben, men inte värre än att det gick att åka vidare mot omplåstring på annan ort. SACHS - Zündapp 1-0.

Sen blev vägen smalare och mer endurolik och det innebär att man måste gasa mer och göra allt för att lägga de hotande motståndarna bakom sig; SACHS - Zündapp 2-0. Den här gången fick vi ringa Tobbe-hyvlare som tog firmabilen ända från Ingarö för att hämta upp vår allas skogshjälte Dimman som även han fick prova på att låsa framhjulet och testa centrifugalkraften hos en KS-50. Nu tog oTTo kommandot och ledde de som fortfarande stod upp, den sista biten genom skogen fram till fiket i Rosenhill där det vankades kaffe. oTTo gjorde på vägen dit en oTTo och plötsligt stod det 3-0 till SACHS-fansen. Medan vi baxade in Dimman och hans konstigt vinklade högeraxel i Tobbes firmabil så hann några lämna skaran för att åka hemåt till hus, familj och förpliktelser. De återstående riktade in sig på samma målpunkt och samlades på Lida friluftsgård innan vi åter styrde in i de djupa skogarna. Nu gick det fort igen, men alla höll sig i närheten av vägen och allteftersom färden gick mot målet i Västberga så droppade en efter en av på ett eller annat sätt. Några valde att ofrivilligt mecka lite och andra drog sig närmaste vägen hemåt. När vi nådde tillbaka till Västberga så avslutades resan på traditionellt vis genom att dra ur allt som den lagstiftade hästkraften kan ge i nerförsbacken på Västberga Allé. Krönikörens originalmätare fastnade i botten på 70 km/t och motorn ylade som en brustig prärievarg, nu var han bäst! ....ända tills de sanslösa från Hallsta passerade, samtidigt som de lämnade en läcker ljudbang som ett sista avgörande bevis på att SACHS regerade denna soliga lördag......

Bilder: Grusrundan 2011

Hur gick det 2009: Läs mer här: Grusrundan 09

Väl mött nästa år, då jävl........