Sucken är djup. -Det var väl då självaste fan, hur man än gör så trampar man alltid någon jäkel på tårna eller så är det någon jäkel som gottar sig i ens misstag..... Oavsett hur du beter dig och hur vänlig eller skitförnäm man än är så är det helt omöjligt att blidka alla. Ta dessa två händelser som exempel för hur folk vänder kappan efter vinden och snabbt ändrar uppfattning för att inte vara avvikande;

Mordet på Anna Lind

Innan Anna Lindh mördades på NK i Stockholm den 10 september 2003 så var hon bara en uppnäst uppkomling och spånig blondin som borde hålla sig från politiken och lämna storherrarna i Socialdemokratiska partiet i fred med sitt ledande av fosterlandet. Sekunden efter att Mijailo Mijailovic satt kniven i henne så drog alla Svenska andan och förfasade sig över att HON hade blivit mördad, HON som alltid gjort SÅ mycket för freden och vårt vackra, trygga fosterland. Viss var det hemskt att ännu en högt uppsatt regeringstjänsteman hade blivit mördad på öppen gata här där vi alla bor, men vad tyckte folk EGENTLIGEN? Nu har det gått massor av år sedan Anna Lindh mötte sin mördare och folk vågar åter snacka lite skit om Anna Lindh eftersom det plötsligt börjat bli lite "legalt" då det nu gått så lång tid.... Jo visst fanns det dom som fortsatte tycka att Anna Lindh aldrig varit någon stjärna och att hennes frånfälle varken gjorde till eller från. Vad skiljde då dessa tyckare från "kappan-efter-vinden-folket"? Svaret är; ryggraden! Att våga stå för sina åsikter med rak rygg och inte vika sig för massan!

Sverige går med i EU

Från och med den 1 januari 1995 så var Sverige ett av medlemsländerna i EU, ett medlemskap valt genom en folkomröstning där JA-sidan fick majoriteten. Ok, det här fick vi finna oss i, dom flesta av våra medbröder tyckte att vi skulle vara med i EU. Hur vart det? Ja generellt bland gemene man så vart det inte så bra som man trodde. Det blev ingen billig sprit hos Konsum, gurkorna skulle vara raka och självklarheten snus var livsfarligt nära att bli förbjuden. Dom nya reglerna haglade över svensken och plötsligt så vart det våldsamt besvärligt alltihopa, EU var ju egentligen inget kul..... Ok, vart leder det här då? Jo, fråga din granne, din jobbarkompis eller någon på moppen bredvid; "- Röstade du ja i EU-valet?" Vilket svar får du? Jo, troligen så säger han: "- Nä-nä, jag röstade nej, man är väl mån om sitt land, här ska ingen komma och klampa in bland våra fornnordiska anor och lära oss om hur vi ska sköta vårt land!". Det här är något som är lite underligt, för om nu alla som du känner och ställer frågan till, har röstat nej. Hur sjutton kunde regeringen säga att vi röstat ja? Vi ville inte rösta ja men gjorde det ändå? Ok, det finns även här dom som står upp för sin ja-röst och hävdar att dom aldrig skulle fara med osanningen att dom sagt nej. Och åter ställer vi oss frågan; hur kunde det bli så här, är det åter det ryggradslösa djuret som vänder kappan efter vinden?

Svensken; en varelse utan ryggrad?

Svensken måste vara den duktigaste mästaren i världen på att knyta näven i fickan och få det tänkta ordet nej att bli ett ja i munnen. Vi är ett stolt folk med stolta traditioner men vi är livrädda för att sticka ut ur mängden. En stor befrielse för den skygga svensken är då Internet och datorer kom att bli var mans egendom. För där uppe i vindskupan längst inne i ett mörkt rum kunde man plötsligt sitta ensam och hemlig utan att synas men ändå kunna nå jordens alla människor. Man kunde hata och gnälla utan att säga ett ord och utan att bli upptäckt. Man kunde retas och kasta skit över alla Bror Duktiga och skitstövlar som trodde att dom var något bara för att dom vågade och ville mer än jag själv vågade och tyckte.

Det bästa av allt var att dessa Bror Duktiga blev så förbannade och att jag fortfarande kunde sitta där och trycka på mina hatknappar utan att Bror Duktig nånsin skulle få reda på vem jag var. Och lagligt? Javisst, vi har ju yttrandefrihet i Sverige. Det finns instiftat i grundlagen minsann! Ta mig om du kan, svinpäls!

Är det här en lycklig människa då? Ja, i sin cybervärld så är han nog det. Han kan säga vad han tycker utan att någon käftar mot och han riskerar inte att få den raka höger som han är värd. Jo visst hotade Bror Duktig med att spåra IP-adressen och att min Internetleverantör skulle stänga av min väg ut i cyberrymden, men det kommer ju inte att drabba mig, jag har ju yttrandefrihet minsann. Det står ju i grundlagen ju! Suck......

Men nu då?

Ja vad vill vi nu med detta? Bara konstatera att alla andra än vi som försöker är något att ha, eller? Att det måste finnas Bror Duktiga för att samhället ska fungera? Man skulle ju snyggt kunna säga att alla behövs, att alla medborgare är bra på något så att systemet blir komplett och väl fungerande. Sannig? Ja, kanske..... Men låt oss vara realister, för så här fungerar verkligheten: Så länge det är DU och bara DU så finns ju bara dina idéer och ideal, det kan inte bli fel eftersom det bara är DU och dina tankar. Ok, om du är schizofren så kan det ju vara ett rent helvete att veta vem som ska bestämma, men vi utgår från folk utan defekter. Nu är vi två, vilket innebär att vi har två viljor att ta hänsyn till och dom här två viljorna kan aldrig bli 100-procentigt lika då vi inte är stöpta i samma form, alltså så har vi ett problem. Jorden befolkas just nu av över 6,7 miljarder människor, vilket innebär att vi logiskt sett har 6,7 miljarder viljor att slåss mot. Om alla skulle tycka och tänka likadant så kanske (sköna tanke) det inte skulle behövas finnas en massa krig och annat elände, men handen på hjärtat; hur kul skulle världen vara då, egentligen?

Bara det här resonemanget säger att om man blandar viljor med möjligheten att kunna klaga utan att synas så kommer garanterat någon att komma i kläm, någon som bara kämpar mot det som HAN tror på och vill dela med sig till andra av.

En tro på framtiden

Ok, vad finns sensmoralen i allt det här då? I vår lilla klubb, kallat Tårtan Mopedoz, så finns det 18 själar av olika sort. Jepp, namnet är skittöntigt, men vi trivs med det. Vi i Tårtan är olika men vi har en hel del gemensamt. Naturligtvis så är mopparna och moppeåkandet det grundläggande, men även intresset för att försöka påverka andra till att haka på den här hobbyn ligger oss varmt om hjärtat. Vi har en hemsida, en plats i cyberrymden där vi försöker locka fler att skaffa sig en moppe och hänga på ut i det som vi anser är ett av världens stoltaste och vackraste länder. Njutningen är ju för fan total när man tuffar fram på moppen på en krokig sommarväg. Visst har även vi vart uppe och svävat bland molnen och visst fick vi en Bror Duktig-stämpel på oss, men vi har egentligen aldrig haft målsättningen att bli några Bror Duktiga. Jag tror att vi har landat och börjat se den här hobbyn och livet som moppemänniskor, som en livsstil värd att ta vara på.

Vi vill arrangera och dela med oss av moppeintresset eftersom vi vet hur jäkla kul och tillfredställande det är. Precis som vi blev påverkade av våra föregångare så vet vi oxå att väldigt många har påverkats av oss och att dom i sin tur fortsätter att påverka andra. Det är så vi vill ha det, att fortsätta att påverka andra att påverka. Vi gör i alla fall något istället för att sitta där utan ryggrad, och frågan är om vi verkligen är värda skitsnack och skitkastning från dom ryggradslösa bakom sin dator där uppe i vindskupan? Visst  bor vi i ett fritt land och här har vi ju åsiktsfrihet och yttrandefrihet, men innebär den verkligen att vi har lagen på vår sida att kasta skit på dom som verkligen försöker behålla sin ryggrad? Det bästa av allt är ju att man egentligen inte behöver besöka sidor som våran och liknande, men det kan ju kanske vara svårt att ligga och tänka på om man kanske missar något att gnälla på om man låter bli att klicka sig in på den där sidan......

Ok, vi må kanske vara en pina i röven för vissa, men förhoppningsvis en skön pina som vågar stå för vad vi vill och att vi vill det med glimten i ögat!

En slutlig hyllning

Vi ska sluta med att skicka en hyllning till er som behållit en del av sin ryggrad och öppet orkat tycka till om vår verksamhet och fått oss att få insikt i vad vi gjort för fel och hur vi kunnat bli bättre och starkare. Mannen som myntade uttrycket "In 2-stroke we trust" är en sån kille, han som visade oss att det finns en annan sida av det här intresset och att allt inte behöver vara så självklart. Men även mannen som gav oss kunskapen om att "banna", att stänga ute problemet istället för att ta tag i dom har gett oss kunskapen om vad man kan och inte. Eller den som gillade att köpa upp snygga moppar för att sedan sälja delarna på Tradera och skapa sig en mindre förmögenhet och på så sätt lära oss att det finns en möjlighet till nystart när vi tröttnat på våra moppar. Ni och många andra har lyckats få oss att få upp ögonen för att det inte behöver vara så uppstyltat och svårt, enkelt och kul är alltså nyckelorden och den enkla vägen i den här hobbyn och livsstilen, eller......?

"Alla åker moppe utom jag, för jag är en åsna...."

.