Ämnet mopeder har kommit att bli ganska så gigantiskt under de gångna 50 åren. Om vi lämnar åren efter 1980 och koncentrerar oss på 60- och 70-talet samt det vi kallar återfallsmopedism, så blir ämnet lite mer överskådligt. I september 1952 så föddes ju utformningen av dagens moped, Svensken fick plötsligt ett lagstadgat sätt att förflytta sig utan muskelkraft, skatter, körkort eller konstiga regler. Utformningen av mopeden känner vi ju till, och även att det gav ungdomar, blott 15 år gamla, möjligheten att ta sig allt längre från hemmet utan mammas eller pappas påverkan.

I början så var den flitigaste användaren av mopeden knegaren, som kunde ta sig till och från jobbet snabbt, billigt och elegant, sommar som vinter. Men från mitten av 60-talet fram till slutet av 70-talet, så var det ungdomarna som regerade på mopparna. Största vågen fanns under de första åren på 70-talet, det var också då som mopparna kom att bli allt mer customiserade. Customprylarna och de effektökande tillbehören blev allt fler och allt mer tillgängliga.

60-talisterna kom att bli den stora gruppen mopedister och det var vid den magiska 15-årsgränsen som allt hände på en gång. Puberteten med dom första fjunen både här och där, första fyllan på mellanöl utsmugglat av storebror. Hångel bakom ungdomsgården, fasta bröst mot ryggen från bruden bak på moppen och kanske rent av förlusten av svendomen. Nazareth på vinyl, kassettbandspelaren, customutställningar på Marmorhallarna, Skyskrapan brinner på Vinterpalatset och allt annat spännande som den första ”snutjagen”  och känslan av den totala friheten med en brölande Tysk femhalva och betonggolvsplanad topp……

Vad hände sen då? Lätt Mc, bil, gymnasiet, jobb, lumpen i Norrland, mer jobb, gifta sig, ungar, skilsmässan, husvagnscampingen, Mallorca, arbetslöshet, KAS, ny fru, Internet, eget företag, vuxna ungar, villa, båt, sommarstuga, konkurs, och mer jobb, jobb, jobb….. Sen blev det plötsligt 90-tal med byggkris, nya ord som växthuseffekt och ozon, Sverige blomstrar plötsligt igen och vi närmar oss Y2K.

Livet rullar på, 40-årskrisen närmar sig och då plötsligt så far en svart KS50 med pungkrossartank förbi macken när du står och tankar din SUV…. Va? En sån hade ju jag och han som kör är ju lika gammal som jag, faaan vá ballt! Det går en rysning genom kroppen och kittlar det inte lite i pungen? Du går på en marknad för att hitta en flygel till Amazonen du köpte för att blidka ditt bilintresse. Plötsligt så står den där, en E-type med sprucken sadel. Gråburk….. Ååååå, jag hade aldrig råd med en gråburk…. Hmm, punka på framhjulet och taskiga wirar, men 1200 spänn, är inte det typ lite mycket? Prutar till tusingen jämt och skiter i flygeln. Hur fan ska jag få hem skrotet? Hyr en släpvagn på OK och kör hem pärlan. 90 med släp på 70-väg, faaan också…. 1200:- spänn till. Frugan skriker så fort du kommer hem, -Va faan ska du med en moppe till, har du blivit gubbsjuk? Ställer in den i källaren, pilsnerback på högkant och bärs i handen. Sitter och stirrar på pärlan och minns, länge, länge och mycket……

Plötsligt i slutet av 90-talet så börjar åter blårök att sippra sig ut ur villagaragen. Det växer upp hemsidor på Internet och Sverige börjar överkorsas av gubbar på gamla plåtmoppar. Moppen lever igen och alla vill minnas den tid då det inte var en omöjlighet att få en SACHS att gå i 90 och en flaka att gå i 110. Alla ville börja åka moppe, moppar ansågs ju vara en billig hobby som alla kan pyssla med, tänk att få tuffa fram i 30….. Vi drar in i 2000-talet, klubbarna växer, evenemangen och hemsidorna blir fler och mer avancerade, nya delar tillverkas och priset på en Compakt går från några hundringar till 6.500:-. Vi får en mopedboom och det blir moppebrist, nya väller in från södra Europa. Tradera, E-bay och Blocket blir ett begrepp och på träffarna så räknas dom plötsligt inte i 10-tals, utan 100-tals och det är då som det plötsligt händer; man blir placerad i en grupp. Man blir en speciell sorts mopedist, alla barn kan plötsligt inte slåss i samma sandlåda. Det bildas gränser mellan tre olika läger, vuxna människor skapar osämja och sarkasm i det gemensamma intresset. Strutnissen, Ligisten och SACHS-bögen blir begrepp i den gemensamma hobbyn.

Vissa ser det med glimten i ögat, andra tar sig så illa vid att dom lämnar hobbyn, vuxna människor….. Är det nu så alvarligt? Nä, inte riktigt, men hobbyn har på något sätt nischat sig i tre olika nischer. Vi hittar här Strutnissen, det är alltså han på Novoletten eller Monarpeden som nostalgiskt tuffar iväg på sina 0,8 hk i makliga 30-knyck. Strutnissen, eller originalaren som han också kan kallas, är oftast lite äldre och vill hålla moppen i leveransskick. Heder åt honom, det är ju han som står med fötterna i mopedhistoriens vagga, grunden till att vår hobbys existens. Sen har vi ligisten och här pratar vi inte om en osnuten 15-åring som gillar att lämna taggs i tunnelbanan och knuffa undan rollatorn för fru Jansson. Nää här pratar vi om en medelålder kring 45 och ett omåttligt intresse för att hitta den yttersta gränsen för det hästkraftsantal som en moped VERKLIGEN kan generera. Här har vi grabbarna som lämnat strutnissarna bakom sig redan på den första växeln och som tycker att hastighetsskyltarna bara anger ett medelvärde av hastigheten man egentligen färdas i.

Ligisten är den rena motsatsen till strutnissen, som Jing och Yang. Det han inte vet om mopedmotorer är inte värt att veta, allt under 10.000 r/m diskuterar man inte ens. Dom här två kategorierna motspeglar varandra helt; - Dom där ligisterna förstör mopedhobbyn och kastar skugga över oss seriösa. Kontra: - Fan, dom kör ju så långsamt att dom blir trafikfarliga, dom ramlar ju omkull på raksträckorna för att dom kör så långsamt!

Finns det en medelsvensson då, en tredje gren? Javisst, Customåkarna brukar man kalla det tråkiga folket där i mitten, dom grå och trista som åker Puch, SACHS och kanske Casal. Dom som tycker att 60cc är väldigt lagom och att 17-Bing har ett kollosalt stort hål. Customfolket tycker att det är roligt att köra ifrån strutnissarna, men också att ligisterna bara hånflinar åt dom när dom ritar cirklar i gruset med sina rasslande SACHS-knotor. Customåkarna vill efterlikna ligisterna, men vill samtidigt inte stöta sig med strutnissen eftersom det KAN vara pappa.